Jakten på Johanna Gille

Johanna skulle visa sig bli en svår nöt att knäcka! Jag började med att försöka hitta henne i husförhörsböckerna. Dessa är i städer organiserade kvartersvis, så först var jag tvungen att försöka lista ut i vilket kvarter Öfra Qvarngränd 10 kunde tänkas ligga. Det var ju den adress som uppgetts i Johan Mauritz födelsenotis i förra inlägget. Någon stans i Hedvig Eleonora församling måste det ju vara, alltså på nuvarande Östermalm. Med hjälp av en gammal karta på den förnämliga sidan Stockholmskällan så hittade jag en gata som hette Kronqvarns gränd i kvarteret Kronqvarn. Det var det närmaste jag kunde komma. Visste ni förresten om att det låg massor av väderkvarnar på det som nu är Östermalm och som då hette Ladugårdslandet? Det som karaktäriserade Ladugårdslandet på den tiden var väl alla soldater som höll hus där. Mycket soldater behövde mycket bröd och därför fanns Kronobageriet (nuvarande musik-och teatermuseet) precis nästgårds till Artillerigården (nuvarande Armémuseum). Och mycket brödbak kräver mycket mjöl, så då var det väl praktiskt att ha många kvarnar i närheten! Hur som helst så letade jag sida upp och sida ner bland sidorna för kvarteret Kronqvarn i husförhörsböckerna efter en Johanna Gille, men ingen sådan stod att finna! Typiskt!

Här kan man i alla fall se alla kvarnarna på Ladugårdslandet och Hedvig Eleonora kyrka på en bild från 1840 - precis den tid då Johanna Gille var i Stockholm!

Här kan man i alla fall se alla kvarnarna på Ladugårdslandet och Hedvig Eleonora kyrka på en bild från 1840 – precis den tid då Johanna Gille var i Stockholm!

Då gick jag in på Anbytarforum igen och började kolla om det fanns något mer att läsa om Gille under sidorna för släktnamn. Döm om min förvåning när jag fick se att någon hade frågat om just Johanna Gille! Dessutom hade personen som frågat samma efternamn som min farfars mamma, dvs Ljung! Och bodde i Nässjö! Det kändes ju som att vi bara måste vara släkt. Så jag skrev ett mejl och fick snart svar. Mycket riktigt var det en kusin till min farfar som också ägnade sig åt släktforskning. Jätteroligt! Vi sågs och åt goda semlor och pratade släkt och familj och hade mycket trevligt. Tyvärr visade det sig att han inte hade lyckats få fram något om Johanna, trots att han fått hjälp av erfarna forskare i Nässjö släktforskareförening. Inte heller frågan på anbytarforum hade gett några svar. Det var ju lite nedslående. Men eftersom jag bor i Stockholm har jag ju den fördelen att jag har nära till Stockholms stadsarkiv. Tyvärr är inte deras öppettider anpassade efter yrkesarbetande människor, men turligt nog så har jag ju som lärare lov ibland och så fort jag fick chansen begav jag mig dit.

Stockholms stadsarkiv

Det blev många timmar i de här salarna på Stadsarkivet! Särskilt i rummet bakom glasdörrarna längst bort, där man får sitta och läsa när man har beställt upp gamla inbundna handlingar från arkiven. Det var främst gamla mantalslängder jag fick leta i och lite ytterligare handlingar från Stockholms allmänna barnhus. Stockholm är lite speciellt ur släktforskningssynpunkt. Husförhörsböckerna innehåller inte alls lika mycket information som i resten av landet. Dessutom fördes bara husförhörsböcker fram till 1877. År 1878 startade en ny kommunal organisation för folkbokföring, Rotemansinstitutionen, vars handlingar nu finns i Rotemansarkivet på Stockholms stadsarkiv. Parallellt med kyrkböckerna och rotemansarkivet finns i Stockholm även mantalslängder och mantalsuppgifter. Dessa är de uppgifter som alla skattepliktiga varje år lämnades in till dåvarande skattemyndigheten. Det som är bra med mantalsregistret är att det går att söka digitalt på namn, så man behöver inte veta exakt var i Stockholm en person bott för att kunna hitta den. Nackdelen är att inte gifta kvinnor finns med i registret och att man måste ta sig till arkivet för att få fatt i själva uppgifterna.

Efter flera besök på Stadsarkivet, mer letande i kyrkböckerna på nätet, mer googlande och letande och sökande och efter att ha pratat med några experter på vallonforskning när jag var på Släktforskardagarna i Köping och efter införskaffande av vallon-skivan 4.0 med person- och släktuppgifter för vallonättlingar, så har jag nu skaffat mig en någorlunda bild av denna kvinna. Men den bilden är ändå något av en schweizerost, full av mystiska hål och gåtor!